Vad göra?

Sitter hemma och har tråkigt. Vädret är uselt och Tommy tittar på F1. Jag vet inte vad jag ska hitta på...
Egentligen borde jag väl vara duktig och städa eller renovera, men jag vill inte. Jag är inte motiverad ett dugg. Och för den delen så tar det evigheter så fort jag bestämmer mig för att göra nåt här hemma.
Imorrn åker Tommy upp till Södertälje på kurs igen. På onsdag kommer han hem igen och tills dess är jag ensam. Jag ska jobba på tisdag annars är kalendern tom. Trist!
Äh, jag skulle nog inte gått upp överhuvudtaget idag...

Klunsen

Äckelvarning!


Detta är vad som har hänt...

För en månad sen fick jag och Tommy veta att vi väntade barn, vi blev jätteglada speciellt eftersom vi hade försökt ett tag innan det hände. Vi berättade för våra familjer och alla var jätteglada. Inskrivning hos barnmorskan och allt gick på som det skulle. Vi var riktigt förväntansfulla och när vi började närma oss vecka 12 börjar vi diskutera och längta efter att berätta för alla andra. Allt var helt underbart tills vecka 11+2.


I fredags vaknade jag och mådde inte riktigt bra och blev orolig. Jag ringde barnmorskan och hon sa att det inte var någon fara utan att så är det när man är gravid. Under dagen fick jag mer och mer ont och jag började blöda mer och mer. Jag fattade att det inte var riktigt rätt och vid fyratiden, efter en varm dusch, visste jag det var kört. Blod och annat bara rann ur mig och jag visste inte vad jag skulle göra. Ville prata med mamma och när msn går ingång är nästan hela min familj där och jag bryter ihop tillslut. Mamma sa att jag var tvungen att åka och kolla upp så att inget allvarligt händer.
När Tommy kommer hem ringer vi Kvinnoklinikens akutnummer men ingen svarar. Vi kör in mot Lund med tårar i ögonen och fortsätter ringa på vägen. När vi är framme hade jag hunnit ringa mer än 20 gånger utan att få något svar. Kvinnoklinikens akut var tom och vi fick ringa på hos förlossningen för att de skulle kontakta någon som kunde hjälpa oss. Tillslut blev vi insläppta på kvinnokliniken och fick sitta i deras väntrum (det var en annan tjej innan oss). När vi kom in till läkaren och berättade vad som hade hänt så sa han att det inte verkade positivt. De kollade med ultraljud och sa att det inte fanns nåt barn kvar och att det mesta hade kommit ut. Blödningen hade minskat och om det fortfarande skulle blöda om en vecka så får man titta på det igen.


Vi var förstörda och bestämde oss för att vi inte kunde åka hem utan mat (jag hade knappt ätit på hela dagen). Vi orkade bara inte gå in bland folk och satt i bilen på Nova Lunds parkering i över en halvtimme och bara grät. Vi lyckades få iväg meddelande till våra mammor om vad som hade hänt.
Efter hamburgare på Max begav vi oss hemmåt. Resan hem tog lång lång tid.



Vi vill verkligen TACKA alla familjemedlemmar som har ställt upp så mycket för oss sen i fredags. Det har värmt och vi är glada att vi har så mycket stöd!





Kolla oxå in på klunsen.blogg.se